Never, never, never give up. -Winston Churchill

Ett citat som sammanfattar gårdagens match sett ur Äspreögon!

Maskinen Äspered är aningen segstartad i år, den sexväxlade motorn kom bara upp i tvåans växel under hela första halvlek.
Vi började matchen med att vara kvar i omklädningsrummet med skallarna, ett för dagen duktigt Redväg tilläts styra spelet och vi var lite virriga och oorganiserade. Som vanligt i år krigar vi dock på riktigt bra och chanser saknas inte att göra mål, den svårspelade planen gjorde det dock svårt att lyckas spela sig igenom eller lyckas få bra träff på bollen i anfallszon.
Vi försöker ändå spela bollen som vi egentligen vill och kunna hitta de fina kombinationer som vi lyckats med i tidigare matcher, det är om man inte skräder orden förödande på Lundavallens absurt dåliga plan. Bollen studsar åt vilket håll som helst, mottagningar är omöjliga och en tiometerspassning längs marken kan ha fyra riktningsförändringar. 
Vi borde spelat med större marginal och mer säkerhet, vilket motståndarna Redväg gjorde lysande i första halvlek.

0-1 kom också som ett brev på posten, ett skott tog på Kapten EPs hand (tre meter ifrån, går det undvika?) och straff för Redväg. Rapp i mål var på det berömda att rädda men det var för mycket kraft i skottet så den slank in som Fingrin Fill en lördagkväll.
Repliken kom tämligen snabbt då den för dagen geniale Coach NDB ser ett läge att via en motståndare valla in bollen läckert. Helt klart något asscoach har tipsat om att göra.

Men Redväg kom tillbaka än en gång och lyckas åter ta ledningen. Minns inte hur det gick till då hela bänken livligt diskuterade en spelares hår och undertecknad var tvungen att delta i diskussionen.

I halvlek kommer vi överens om att spela enkelt, rakt och med stor marginal i hela laget. Vi ska skita i om bollen hamnar i Dannike när vi rensar. 
Sagt och gjort, vi går ut i andra och tar tag i taktpinnen. Vi börjar ta de tråkiga löpningarna som öppnar upp för medspelare, vi spelar rakt, vi spelar enkelt, vi tar jobbet, vi pushar, vi krigar, vi är förbannade, vi gnäller, vi ger igen, vi tar. En sån redig karaktär gör så en annan får en tår i ögat när en tänker tillbaka.
Skönlir skiter vi i. Vi springer istället. Detta medför också att Redväg tröttas ut oerhört och blir tillbakatryckta.

Tom på vänsterbacken gör en Jordi Alba-rush och kombinerar sig igenom med tre-fyra spelare genom hela Redväg för att sedan servera John-G som läckert placerar in kvitteringen!
Nu var vi på gång och det kändes i laget. Vi fortsätter mala på och den thai-svullne John-G ska görat igen! Med några härliga finter och snabba steg ger han sig själv ytan att på ett förträffligt manér smälla in ledningsmålet. Jublet vet inga gränser på läktaren, blommor regnar ner, slängkyssar viner genom luften, förlovningsringar utdelas!
Glädje helt enkelt.

Fyran ramlar också den in tillslut via en säkert slagen straff av BengtaB! 
Mycket gott att se hur alla krigar in i kaklet och verkligen visar ryggrad i en match där vi egentligen inte är med överhuvudtaget från början. Den sexväxlade motorn kom väl upp i fyrans växel tillslut, vi kan mer, vi kan bättre, men när spelet inte stämmer så krigar vi i alla fall tills det börjar stämma!

Matchens anekdot 1: Fingrin Fill. Har aldrig i mitt liv skådat en sån skadeskjuten hjälte. Löpningen på en djupledsboll gjorde ont även i min baksida.
Matchens anekdot 2: BengtaB:s överkörning av målvakten. Vi har inte sett någon sådan i år än, oddsen har blivit lägre och lägre för varje match men nu kom den!
Matchens anekdot 3: Minut 90. Knät är skadat, tejpat, ömmande. Ledning 4-2. Motståndarna har gett upp. Motlägg mot stadigaste biten i kommun. Med det benet som är skadat. Finken lägger inga fingrar emellan inte!
Matchens extraanekdot: Shrimp satt och frös och gnällde över att det var kallt. När det gått 35 minuter valde han att byta utstyrsel från endast t-shirt till vinterjacka. 35. Minuter.
3 Thatchers: Coach NDB
2 Reinfeldts: John-G & Sören
1 Borgarbracka: Asim

// Ville